fannen

Det är ganska ansträngande att skriva ett helt inlägg.

Efter fem dagar trodde jag att Haugerud hade lite halvfräckt ignorerat mitt felstavade e-mail.  Men sen blev jag utdragen av Socialläraren under franskalektionen. Hon var egentligen väldigt trevlig och ställde helt normala frågor om varför jag ville fly och så. Jag svarade hulkandes att jag var ensam och gillade eleverna.
För att göra en kort historia ännu kortare så ville hon att jag skulle tänka över det med mina päron över helgen och komma tillbaka på måndag.

Jag känner mig lite fånigt nöjd. Jag som annars är livrädd för folk jag inte känner har faktiskt klarat av det här helt själv med att ta kontakt. Det är en härlig kännsla, speciellt när det trycker ner den oro som växer i att jag inte har några som helt idikatorer om att det skulle bli en bajsplutt bättre där än på J Lindeberg.

I don't really like my school. Jag har dock kommit fram till att det faktiskt kan till en viss del bero på helt alldaglig tonårsdepression. MEN för att min kära syster är så snäll och givmild med sina livserfaringar så har hon lärt mig att man ska ta risker. Dock inte sådana risker som att åka bil utan bälte eller röka bakom personalrummet. Risker som man känner i magen att det, det skulle man vilja göra men vågar inte.  Sånt säger hon att man ska våga.

Därför har jag nu skickat ett mail till Haugerudskola om förfrågning om skolbytte. Tänkte egenligen skicka det igår kväll men jag fick lite kyliga fötter och tänkte ge Lindeberg en chans till. Årets förssta skoldag visade sig vara lika otillfredsställande som resten  av skoldagarna så fötterna har värmts upp igen.

Sen så är det inte ens säkert att Haugerud vill ha mig.

Jag är hemma nu och ja,
skolan börjar imorgon.