fannen

Jag har märkt att jag inte skriver så mycket om det som händer i mitt, nu fjortonåriga liv (för jag fyllde ju år för två veckor sedan)
Det som håller liv i mig under mina mörkblåa dagar (som för övrigt till min lättnad kommer mer och mer sällan, även om man inte ska ta ut glädjen i förskott. Jag har ju trotts allt fem år kvar.) brukar oftast vara dansen (som är av det moderna slaget) och nu även Teatern.
Skolan ska sätta upp en pjäs. Gruppen består av frivilliga i 9an och 10an (då Norge har 10 årig obligatorisk skolgång, de räknar sexårs som ettan) Detta år har vi Hair i egen version. Idag hade vi audition.  Våra lärare (en gråhårig man i sina bästa år som hade listettor i Norge för x antal år sedan med sitt band, och en ca 30 årig tjej som verkar ha spelat teater, mer eller mindre pofessionellt) satt, väldigt Idol-aktigt, bakom ett bord med några papper på.

Jag läste pappan ca 7 minuter in:


Det är inte det som är poängen.

Jag ska börja skryta nu så alla som inte vill läsa kan gå in på hanna fridéns finfina blogg istället.

Jag nämnde lite förbigående att jag gärna skulle vilja dansa också.
Så därför fick jag sitta i gången och vänta i två timmar tills alla grupperna hade läst sina scener och så gick jag in och shakade lite. Nej.
Nu kom jag av tråden.
Jag tror inte det var någon tråd.