fannen

Att hela Sverige har höstlov har jag inte missat.
Men jag har dock inte kommit ihåg det.
Det slår mig lite hårt i ansiktet sådär,
fast inte oförståeligt hårt.


Det känns som om jag är på en båt, för att det gungar.
Men jag är inte det, och det gör inte det.
Men jag var på en båt, hela dagen idag. Igår också,
sjöskolen, en av många saker jag inte orkar skriva om just nu för jag är för trött.

Godkväll.

En av de speciella omständigheterna som orsakas av att det i denna stadsdel bor fler från Pakistan än Norge är att vi inte får några påskkärringar på dörren. Det kan vara ganska skönt. Men för att kompencera för detta så har alla bestämt sig för att fira Haloween istället. Därför kan det ibland dyka upp en och en annan varulv på tröskelen om man inte är försiktig, och om man nu har sådan otur att man råkar reta upp dessa X-antal varulvar så får man ibland finna sig i att dörren har blivit bombaderad av ägg. Okokta ofcourse.

Som tur är så verkar det inte som om några skräckfilmsfigurer har hittat till vårat radhus denna gång, vilket är tur. Vi är nämligen en av de kanske väldigt få familjer som inte brukar ha en godispåse på lager, oavsett årstid. På sin höjd en halvuppäten chokladkaka med hasselnötter om man har tur, men jag är nog inte riktigt bekväm med att ge bort en sådan.

Att ha äpplen i julgranen ses nog som härligt gammeldags, lite retro sådära, men att ha päron hängandes i julgranen är bara konstigt.

Jag glömde vad jag ville säga...
Jo!
Jag längtar lite efter julen faktiskt. Jag som brukar vara en sådan där anti-högtidsmänniska. Nog mest för att alla andra verkar ha så många familjetraditioner och en Stor Julgran eller en Stor Midsommarstång (som förövrigt egentligen bara är en gigantisk snopp kläddi blommor och blad. Folk brukar glömma det, i alla fall jag.) med en Stor Släktträff och massor av traditioner som gäller huvida man ska pynta granen eller snoppen, eller vilken sorts sill man ska servera. Vår familj avsaknar helt naturligt alla dessa punkter.

Igår gick jag till en av de 4 HM butikerna i Oslo centrum och frågade med snabbnudelben och svimmelfärdigt  hjärta om inte jag kunde ehrm.. liksom...  ha typ prao där liksom... i april liksom....
De svarade vänligt men bestämt att detar chef hade gått hem för dagen och att jag kunde komma tillbaka imorgon.

Så idag kom jag tillbaka med ett glatt humör så slänger en svensk expedit i ansiktet på mig att Nej inga HM butiker tog emot PRAO elever. I och för sig var hon inte särskilt elak egentligen, även om hon inte snälllog, jag bara hatar budbringaren liksom.
Så lunkade jag sorgset in till närmaste grannbutik som råkade vara en bokaffär, och nej, de tog inte emot fler nej.
Faan är det inga butiker överhuvudtaget som tar emot PRAO elever eller? bajs. Så gick jag i retning mot dansen (som egentligen var mitt ärende för dagen) och på vägen dit så råkade jag huxflux gå in på Indiska. Indiska som jag brukar förknippa med smycken med dålig kvalite och billiga klänningar. Det var också det jag fann där, MEN också, äntligen, en expedit som sa att ja, de har tagit emot PRAO elever förut så om jag skulle kunna kila in innan fyra någon dag så skulle jag kunna prata lite med chefen. Jag är väldigt stolt över mig själv.

Jag fyller år på lördag och det känns inte alls.

Det är lite roligt det dära.
Att till och med jag ibland har lite förmycket att göra för att blogga.

En av de många nackdelarna med att inte bo i Sverige är att all bajsbra musik man går miste om.



men faan hon låter ju som Robyn.