Torsdagssång.

Jag kan av helt naturliga skäl inte blogga så mycket mitt i veckan. Ni som sitter dagvis framför min sida och trycker maniskt på Uppdatera-knappen och det ända gnista hopp ni ser i livet är att alla våran kära fannen där borta i världens kallaste land ska publicera ett nytt finurligt innägg.Jag känner därför lite skuldkännslor. Jag vet att det är sant. Jag har spioner på er. Därför ska jag nu, bit för bit, gott göra det här.

Här med erkänner jag att:
jag är lite svag för
Andra Avenyn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback