Fortsättning.
Jag har anmält mig som frivillig
ja
Jag ska baka kaka och stå utanför REMA och sälja lotter.
Lördag 12-15
Jag tänkte att det skulle nog få mig att bli belåten, nöjd, tilfreds med min tillvaro.
Jag öppnade min e-post igår.
Jag har anmält mig till ett nyhetsbrev med annonser om statister och auditions
och vad
vad tror ni kom till min åsyn.
Jo självklart så är det en helt fantastisk audition på
Lördag klockan
12.
Danskompani söker 12-15 åringar.
Jävla fucking kukpiss!
ja
Jag ska baka kaka och stå utanför REMA och sälja lotter.
Lördag 12-15
Jag tänkte att det skulle nog få mig att bli belåten, nöjd, tilfreds med min tillvaro.
Jag öppnade min e-post igår.
Jag har anmält mig till ett nyhetsbrev med annonser om statister och auditions
och vad
vad tror ni kom till min åsyn.
Jo självklart så är det en helt fantastisk audition på
Lördag klockan
12.
Danskompani söker 12-15 åringar.
Jävla fucking kukpiss!
jag gillar ordet känna
Det känns inte alls
men det känns som om vinterdepressionen febrilt försöker få klorna i mig.
Jag känner att trotts att det skal ha gått så bra
jag har kommit långt på min långa resa tillbaka till vanlig mental hälsa.
Men nej
ja
nej
Jag grät i sängen igår
av inga anledningar alls
som alltid
det är bara det att
J sa att jag hade fått rollen som Dionne
och jag trodde på honom och blev Glad
Sprallig
Älskade Cs fluffiga RRROOOSA BIKBOKvantar
Men
Ja han ljög då
Det pinsama är att jag trodde helt på honom
Efter mina 2 år här på Lindeberg så borde jag väl ändå ha insett
att alla har en väldigt konstig humor
en som inte alls hjälper ett fannenhjärta mot den riktiga vägen mot en
Bättre Mental Hälsa.
Det var lite konstigt för först när han sa
att jag
jag hade fått min efterlängtade roll ja då
då var jag svensk och tänkte
men Kim då
Hon som hade kommit gråtandes till våran lärare och bett om en roll.
En bättre roll.
Det är väl bra att det i alla fall inte är något fel på min svenska ödmjukhet.
Jävla piss!
men det känns som om vinterdepressionen febrilt försöker få klorna i mig.
Jag känner att trotts att det skal ha gått så bra
jag har kommit långt på min långa resa tillbaka till vanlig mental hälsa.
Men nej
ja
nej
Jag grät i sängen igår
av inga anledningar alls
som alltid
det är bara det att
J sa att jag hade fått rollen som Dionne
och jag trodde på honom och blev Glad
Sprallig
Älskade Cs fluffiga RRROOOSA BIKBOKvantar
Men
Ja han ljög då
Det pinsama är att jag trodde helt på honom
Efter mina 2 år här på Lindeberg så borde jag väl ändå ha insett
att alla har en väldigt konstig humor
en som inte alls hjälper ett fannenhjärta mot den riktiga vägen mot en
Bättre Mental Hälsa.
Det var lite konstigt för först när han sa
att jag
jag hade fått min efterlängtade roll ja då
då var jag svensk och tänkte
men Kim då
Hon som hade kommit gråtandes till våran lärare och bett om en roll.
En bättre roll.
Det är väl bra att det i alla fall inte är något fel på min svenska ödmjukhet.
Jävla piss!
jag tycker om PSL
Days - Downhill
en Väldigt bra sida ändå. PSL.
Massor av fin musik tycker jag.
Varför brukar nästan alltid sångaren i ett band vara lite mer attraktiv än de andra medlemmarna?
Torsdagssång.
Jag kan av helt naturliga skäl inte blogga så mycket mitt i veckan. Ni som sitter dagvis framför min sida och trycker maniskt på Uppdatera-knappen och det ända gnista hopp ni ser i livet är att alla våran kära fannen där borta i världens kallaste land ska publicera ett nytt finurligt innägg.Jag känner därför lite skuldkännslor. Jag vet att det är sant. Jag har spioner på er. Därför ska jag nu, bit för bit, gott göra det här.
Här med erkänner jag att:
jag är lite svag för Andra Avenyn
Här med erkänner jag att:
jag är lite svag för Andra Avenyn
Det är så att det är slaskigt och blött och halkigt men det tänker jag ignorera.
Kent - Socker
Matprat
Det var för några dagar sedan jag följde Björks råd och Makeade morotskaka.ehm...
Mina inlägg är ganska torra nu för tiden.
Världshistorien på 5 minuter
Snabb grabbar - Raske menn
Fredagssång
Jag kan avsluta gladare.
Jag kan det.
Idag tog jag mod till mig och ringde Indiska angående PRAO.
Efter mycket om och men och konstig vänta-i-luren-musik kom jag fram till Grete som jag tror att chefen hette.
Vi kom fram till att jag skulle sticka förbi på måndag med lite papper från skolan så skulle hon kunna notera ned mig med namn och adress så jag inte blev glömt. *IRONIIRONIIRONI* *thö!* som om någon skulle kunna glömma mig *IRONISLUTIRONISLUTIRONISLUT*
Nu återstår bara problemet om vad för slags papper skolan ska komma upp med.
blåbärsmössa
Jag kan det.
Idag tog jag mod till mig och ringde Indiska angående PRAO.
Efter mycket om och men och konstig vänta-i-luren-musik kom jag fram till Grete som jag tror att chefen hette.
Vi kom fram till att jag skulle sticka förbi på måndag med lite papper från skolan så skulle hon kunna notera ned mig med namn och adress så jag inte blev glömt. *IRONIIRONIIRONI* *thö!* som om någon skulle kunna glömma mig *IRONISLUTIRONISLUTIRONISLUT*
Nu återstår bara problemet om vad för slags papper skolan ska komma upp med.
blåbärsmössa
Det är lite svårt det där, att sätta en gräns för hur mycket av sig själv man ska ge till sina bloggläsare.
Folk har velat att jag ska blogga lite mera men
Det har gått upp och ned hela da'n faan.
Eller nej, jo, det har det. Men inte faan.
Jag är inte EMO
inte idag
inte mer än vanligt.
Igår eftermiddag var det som vanligt MDD (musikk dans og drama) på skolan, och jaa. Det har inte känts så roligt nu när jag har insett att jag inte alls får vara med så mycket, eller alls, på draman. De som skulle spela i scen 4, 5 och 6 skulle få regi på scenen, de andra skulle få göra läxor tyst längst bak i salen och för de frivilliga + de som blev utvalda till "sångtjejer" fick instrukstioner i musikrummet. Jag hängde med de senare då jag känner att det är MDD jag är med på, inte läxhjälp.
Jag har inte så många killkompisar. Jag har inte så värst många andra kompisar heller men killar är det ytterst få av. Jag vet inte riktigt, det kan ju bero på att deras favorit sysseleättning på rasterna är att knuffa ned varandra i golvet (O erkännde faktiskt själv att han tyckte att killarna var mindre mogna en tjejerna, och han är ju kille. han nämnde det i samband med att vi pratade om Julbalen, som blir med av en Valentinsbal. Gärna för mig. Då för jag bara längre tid till att förbereda min drömklänning) J konverserade jag ganska mycket med unter MDD (j står för ett killnamn) Nej, jag tror inte att jag håller på att bli kär, han går i tian (svensk nia)
Jag blev utplockad till "sångtjejerna" och stannade kvar på övertid till fem. Det var en av de mer trevliga händelserna den senaste veckan.
Idag slutade skolan 11 eftersom att lärarna skulle ha något trevligt möta. Gärna för mig. Jag blev hemdragen hem till L för, som hon säger det, "Hjälpa mig att öva till MatteTentamen". Jag känner att jag borde ta betalt för att plugga med folk.
Jag åt
2 ost+salami smörgåsar (fannen-heart-salami) (fannen-heart-ordet Smöööööör-gåååååås)
1 krämost smörgås
1 rätt-i-koppen potatismos med kött
1 Kuli juice (Kuli = svensk MER)
X antal tortillia chilps
X antal IFA pastiller
1/2 Baguette med vitlökssmör
1/2 Lion glass som för övrigt var ganska äcklig imitten och jättestor. L tvingade mig att äta upp hela trotts att jag sa att jag måste spy. Det r konstigt det där i andra familjer tycker jag. Varför måste jag äta upp en gigantisk Glass när 1. den är äcklig 2. jag är proppmätt 3. det var hon som frågade om jag ville ha en och jag vill ju självklart inte vara oartig 4. det är heltt tydligt att jag skulle må mycket bättre och vara mycket trevligare om jag inte pressade ned allt.
Är inte en värds främsta uppgift att försöka tillgodose gästens behov så länge det inte överstiger en etiskt gräns. Man vill väl sina gäster väl ändå, och inte magproblem.
Nu är det ju så att min morfar, X antal år över 70 är lite borta. Han gick ut i tisdags och har inte kommit tillbaks sedan dess. Han bor ensam i Fushan och börjar bli lite halvdöv. Han och mormor skilde sig jag vet inte när och har sedan dess levt ensam. Han brukar gå på gatorna och samla ved (trasiga stolar och sådant) och använda till riskokning. En riktigt sparare till nästan en oroande grad. För några år sedan blev han väldigt sjuk. Lunginflamation och man brukar ju inte dö av det nu i modern tid med det var nästan nära. Morfar är av en mycket smal sort. Nästan bara ben i kroppen och har alltid varit sådan i mina minnen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det känns som om han är den i min släkt som jag beundrar/gillar/förstår/tycker mest om och känner igen mig själv bäst i.
Det har hänt förut och han har blivit hittad av polisen men,
Han har varit borta i tre dagar nu.
Det har gått upp och ned hela da'n faan.
Eller nej, jo, det har det. Men inte faan.
Jag är inte EMO
inte idag
inte mer än vanligt.
Igår eftermiddag var det som vanligt MDD (musikk dans og drama) på skolan, och jaa. Det har inte känts så roligt nu när jag har insett att jag inte alls får vara med så mycket, eller alls, på draman. De som skulle spela i scen 4, 5 och 6 skulle få regi på scenen, de andra skulle få göra läxor tyst längst bak i salen och för de frivilliga + de som blev utvalda till "sångtjejer" fick instrukstioner i musikrummet. Jag hängde med de senare då jag känner att det är MDD jag är med på, inte läxhjälp.
Jag har inte så många killkompisar. Jag har inte så värst många andra kompisar heller men killar är det ytterst få av. Jag vet inte riktigt, det kan ju bero på att deras favorit sysseleättning på rasterna är att knuffa ned varandra i golvet (O erkännde faktiskt själv att han tyckte att killarna var mindre mogna en tjejerna, och han är ju kille. han nämnde det i samband med att vi pratade om Julbalen, som blir med av en Valentinsbal. Gärna för mig. Då för jag bara längre tid till att förbereda min drömklänning) J konverserade jag ganska mycket med unter MDD (j står för ett killnamn) Nej, jag tror inte att jag håller på att bli kär, han går i tian (svensk nia)
Jag blev utplockad till "sångtjejerna" och stannade kvar på övertid till fem. Det var en av de mer trevliga händelserna den senaste veckan.
Idag slutade skolan 11 eftersom att lärarna skulle ha något trevligt möta. Gärna för mig. Jag blev hemdragen hem till L för, som hon säger det, "Hjälpa mig att öva till MatteTentamen". Jag känner att jag borde ta betalt för att plugga med folk.
Jag åt
2 ost+salami smörgåsar (fannen-heart-salami) (fannen-heart-ordet Smöööööör-gåååååås)
1 krämost smörgås
1 rätt-i-koppen potatismos med kött
1 Kuli juice (Kuli = svensk MER)
X antal tortillia chilps
X antal IFA pastiller
1/2 Baguette med vitlökssmör
1/2 Lion glass som för övrigt var ganska äcklig imitten och jättestor. L tvingade mig att äta upp hela trotts att jag sa att jag måste spy. Det r konstigt det där i andra familjer tycker jag. Varför måste jag äta upp en gigantisk Glass när 1. den är äcklig 2. jag är proppmätt 3. det var hon som frågade om jag ville ha en och jag vill ju självklart inte vara oartig 4. det är heltt tydligt att jag skulle må mycket bättre och vara mycket trevligare om jag inte pressade ned allt.
Är inte en värds främsta uppgift att försöka tillgodose gästens behov så länge det inte överstiger en etiskt gräns. Man vill väl sina gäster väl ändå, och inte magproblem.
Nu är det ju så att min morfar, X antal år över 70 är lite borta. Han gick ut i tisdags och har inte kommit tillbaks sedan dess. Han bor ensam i Fushan och börjar bli lite halvdöv. Han och mormor skilde sig jag vet inte när och har sedan dess levt ensam. Han brukar gå på gatorna och samla ved (trasiga stolar och sådant) och använda till riskokning. En riktigt sparare till nästan en oroande grad. För några år sedan blev han väldigt sjuk. Lunginflamation och man brukar ju inte dö av det nu i modern tid med det var nästan nära. Morfar är av en mycket smal sort. Nästan bara ben i kroppen och har alltid varit sådan i mina minnen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det känns som om han är den i min släkt som jag beundrar/gillar/förstår/tycker mest om och känner igen mig själv bäst i.
Det har hänt förut och han har blivit hittad av polisen men,
Han har varit borta i tre dagar nu.
Tisdagsvideo
Tisdag
Det känns verkligen hur julen närmar sig med stormsteg nu. Jag skulle inte bli särskillt förvånad om det hoppade fram en tjock vithårig gubbe runt husknuten. Imorse låg ett puderlager snö på verandan.
Bostadsrättföreningen här bredvid har hängt upp julgirlanger på lyktstolparna (som redan innan gav Narnia-kännsla)
Efter dagens norsktentamen (som för övrigt gick ganska bra) begav jag mig därför, med ryggsäcken på axlarna till IKEA, som bara ligger 15 minuters gångväg bort, för att börja på årets julklappsinköp.
Det kan ju mot alla odds finnas en familjemedlem bland mina 3 återkommande läsare (ehrm...)
så därför vill jag att ni ärade församling ska vara uppmärksamma på att jag inte skriver på tvärtomspråket.
(förresten, varför tycker inte Word att tvärtomspråket är ett ord, men att tvärtömspråket är det?)
Idag införskaffade jag mig inte en fin Aloe Vera-planta med tillhörande kruka som jag absolut inte ska måla nagellack på och gömma i garderoben. Ingen 39kronors lila ISIG-kudde eller 42packs pärondoftljus följde med mig heller. Jag har absolut ingen svart slickepott hemma nu som jag inte hade innan.
Jag fick inte ont i axlarna.
Bostadsrättföreningen här bredvid har hängt upp julgirlanger på lyktstolparna (som redan innan gav Narnia-kännsla)
Efter dagens norsktentamen (som för övrigt gick ganska bra) begav jag mig därför, med ryggsäcken på axlarna till IKEA, som bara ligger 15 minuters gångväg bort, för att börja på årets julklappsinköp.
Det kan ju mot alla odds finnas en familjemedlem bland mina 3 återkommande läsare (ehrm...)
så därför vill jag att ni ärade församling ska vara uppmärksamma på att jag inte skriver på tvärtomspråket.
(förresten, varför tycker inte Word att tvärtomspråket är ett ord, men att tvärtömspråket är det?)
Idag införskaffade jag mig inte en fin Aloe Vera-planta med tillhörande kruka som jag absolut inte ska måla nagellack på och gömma i garderoben. Ingen 39kronors lila ISIG-kudde eller 42packs pärondoftljus följde med mig heller. Jag har absolut ingen svart slickepott hemma nu som jag inte hade innan.
Jag fick inte ont i axlarna.
Måndagssång
The Strokes - What Ever Happened?
Men allt handlar ju egentligen om Marie Antoinette.Å Kirsten!
Måndag
Kära mamma-fannens frånvaro blir extra påtagelig när vi handlar. Jag och pappa står framför delikatessdisken som två fåniga Homer Simpsons. Ehh, behöver vi ost? Vart ligger grönsakerna? Vad ska vi äta egentligen?När mamma kommer hem ska hon få veta hur behövd hon egentligen är.
Idag genomled jag ett inte alls för jobbigt utvecklingssamtal. Det är egentligen ganska lätt. Bara att ljuga läraren rätt i trynet näe, jo jag trivs bra här på skolan. Alla är snälla och så. Jag har många vänner. Och sedan luta tillbaks och låta henne prata på om betyg Jo, Fann är en utomordentlig elev. Det gäller bara att pressa ned klumpen i halsen och spara gråten till efterpå. Lätt som en potatis. Eller en vit grundsås.
Tack världen, tack.
två små pojkar i Coop Prix:
Hej, är du broren till Thomas,
eller Tommy?
Hej, är du broren till Thomas,
eller Tommy?
Som vanlig nowadays finner jag mig inte tid till att blogga i veckan.
Mamma tillbringar denna vecka i Bejing så menyn här i huset har bestått av Pizza och nudlar. Jag gillar inte nudlar, speciellt inte snabbnudlar som man köper på Coop, eller ICA, eller vilken annan mataffär som helst.
Jag tycker om att det är Fredag.
"yeah, intelligent input, darlin', why don't you just have another beer then?"
Kate Nash - Foundations
Det sprack idag
Allting.
Att jag inte kan.
Jag får darr i magen och klump i halsen nu
när jag står inför så mycket.
Fy skäms!
För mig
som ibland måste erkänna att jag inte tar andras läx- och provstress på allvar.
Det är inte så lätt det här.
Att vara tretton
eller fjorton
eller sextiosju.
Jag vill bajsa lite på Katta
Jag har nämnt lite förbigående att dansen och teatern var det som höll mig vid liv nu.
Ja, efter förra veckans audition gick jag hem med en ganska trevlig magkänsla, lite varmt sådär. Sen blev jag sjuk, blixtsmärtor i halsen bland mycket annat.
Denna torsdagen kämpade jag trotts allt , med hjälp av viljestyrka och höga förhoppningar om en fin dag,
mig upp från min någorlunda sjukliga säng till skolan. Huvudvärk och feber drabbades jag helt naturligt av i klassrummen och på grund av det så fick jag inte med mig särskilt mycket av det som lärdes ut.
Men det gjorde ju inte så mycket, för det var ju TORSDAG, och TORSDAG betydde ju SKOLPJÄSTEATERGRUPP som i sig betyder solstråle i tillvaron. Inte ens lärarnas "hvordan går det" och "du ser ikke så bra ut" kunde släcka denna teatertörstiga flamman. Nej.
Dagen till ära så skulle vi få tilldelat vår a roller. Vilket hade varit hela poängen med förra veckans auditions. Att sortera ut de som suger helt enkelt, eller som de sa "se vem som passar till vilken roll". Jag måste tyvärr erkänna att jag inte var särskilt orolig då jag var ganska stolt över min prestation från förra veckan. "Jag måste säga att det har varit ett väldigt svårt val, senast idag har vi varit inne och ändrat lite" började ena läraren som vi på bloggen kan kalla Katta. På norska ofcourse.
"Jag vet nu att många av er kommer bli väldigt besvikna, och andra väldigt glada" sa hon när hon delade ut arket. Jag skummade snabbt igenom texten.
Nej, inte Crissy...
Inte Sheila...
Inte Jeanie.
..Inte Berger...
..Inte mamma....
Inte Carol...
Inte Stammedlem
Inte gäst
Inte ens Vakt nummer 2!
JÄVLAFUCKINGKUKPRUTT!
Jag har inte fått någon roll! alls!!
Där satt jag med gråten i halsen och på väg att slinka ned i en höstdepression.
Jag som trodde att jag hade varit duktig va faan. Jag måste vara så dålig att jag inte ens fattar hur dålig jag är.
Jag kan inte sjunga, jag kan inte spela teater jag kan inte dansa, räkna matte eller skriva engelska, svenska, kinesiska, norska, urdu, persiska, bajsspråket eller någonting.
Jag är allt bra dum i huvudet. Jag kommer inte bli frågad till balen.
Ful, dum, ensam, patetisk, äcklig, stinkande mongo, det är vad jag är.
Jag kommer dö som en väldigt ensam och fattig 67 åring i en eller annan soptipp.
Alla dessa tankar for igenom mitt huvud när jag satt där kallsvettandes(men det kan dock bero på febern) och det värsta av allt att jag inte alls tyckte att någon annan av huvudrolls innehavarna förtjänade deras tilldelningar. Gå i motattack, som man brukar göra när ens mentala hälsa inte är på topp.
Jag sa inte något, vågade inte klaga. Det dumma med att ha bott i Sverige är det förbaskade ödmjukheten man har inpräntat sig själv. Jag kunde ju inte be dem sparka av de, som jag menade var Okompetenta fjortisar,
och tillsätta mig. Sen så var det inte bara jag som var missnöjd. Men FAAN FAAN vad jag hade velat bara lyfta en stol och dängt den in i väggen. Den som faktiskt hade blivit tilldelad rollen som Vakt 2 var inte närvarande
(något om att han hade gått för att slå ned en eller annan sjätteklassare) så jag fick stå lite på scenen och läsa hans roll i alla fall. Men fy alltså!
Mamma sa att det var för att jag var en sådan duktig dansare att jag inte hade fått någon roll utan istället fick dansa. Men det var ju bara jag som skulle dansa och inte fick någon roll.
Bajs.
Detta var anledningen till min psykiska nedkurva de senaste dagarna. Troligen också huvudpunkten i min kommande höst/vinter depression om jag inte är försiktig.
Ja, efter förra veckans audition gick jag hem med en ganska trevlig magkänsla, lite varmt sådär. Sen blev jag sjuk, blixtsmärtor i halsen bland mycket annat.
Denna torsdagen kämpade jag trotts allt , med hjälp av viljestyrka och höga förhoppningar om en fin dag,
mig upp från min någorlunda sjukliga säng till skolan. Huvudvärk och feber drabbades jag helt naturligt av i klassrummen och på grund av det så fick jag inte med mig särskilt mycket av det som lärdes ut.
Men det gjorde ju inte så mycket, för det var ju TORSDAG, och TORSDAG betydde ju SKOLPJÄSTEATERGRUPP som i sig betyder solstråle i tillvaron. Inte ens lärarnas "hvordan går det" och "du ser ikke så bra ut" kunde släcka denna teatertörstiga flamman. Nej.
Dagen till ära så skulle vi få tilldelat vår a roller. Vilket hade varit hela poängen med förra veckans auditions. Att sortera ut de som suger helt enkelt, eller som de sa "se vem som passar till vilken roll". Jag måste tyvärr erkänna att jag inte var särskilt orolig då jag var ganska stolt över min prestation från förra veckan. "Jag måste säga att det har varit ett väldigt svårt val, senast idag har vi varit inne och ändrat lite" började ena läraren som vi på bloggen kan kalla Katta. På norska ofcourse.
"Jag vet nu att många av er kommer bli väldigt besvikna, och andra väldigt glada" sa hon när hon delade ut arket. Jag skummade snabbt igenom texten.
Nej, inte Crissy...
Inte Sheila...
Inte Jeanie.
..Inte Berger...
..Inte mamma....
Inte Carol...
Inte Stammedlem
Inte gäst
Inte ens Vakt nummer 2!
JÄVLAFUCKINGKUKPRUTT!
Jag har inte fått någon roll! alls!!
Där satt jag med gråten i halsen och på väg att slinka ned i en höstdepression.
Jag som trodde att jag hade varit duktig va faan. Jag måste vara så dålig att jag inte ens fattar hur dålig jag är.
Jag kan inte sjunga, jag kan inte spela teater jag kan inte dansa, räkna matte eller skriva engelska, svenska, kinesiska, norska, urdu, persiska, bajsspråket eller någonting.
Jag är allt bra dum i huvudet. Jag kommer inte bli frågad till balen.
Ful, dum, ensam, patetisk, äcklig, stinkande mongo, det är vad jag är.
Jag kommer dö som en väldigt ensam och fattig 67 åring i en eller annan soptipp.
Alla dessa tankar for igenom mitt huvud när jag satt där kallsvettandes(men det kan dock bero på febern) och det värsta av allt att jag inte alls tyckte att någon annan av huvudrolls innehavarna förtjänade deras tilldelningar. Gå i motattack, som man brukar göra när ens mentala hälsa inte är på topp.
Jag sa inte något, vågade inte klaga. Det dumma med att ha bott i Sverige är det förbaskade ödmjukheten man har inpräntat sig själv. Jag kunde ju inte be dem sparka av de, som jag menade var Okompetenta fjortisar,
och tillsätta mig. Sen så var det inte bara jag som var missnöjd. Men FAAN FAAN vad jag hade velat bara lyfta en stol och dängt den in i väggen. Den som faktiskt hade blivit tilldelad rollen som Vakt 2 var inte närvarande
(något om att han hade gått för att slå ned en eller annan sjätteklassare) så jag fick stå lite på scenen och läsa hans roll i alla fall. Men fy alltså!
Mamma sa att det var för att jag var en sådan duktig dansare att jag inte hade fått någon roll utan istället fick dansa. Men det var ju bara jag som skulle dansa och inte fick någon roll.
Bajs.
Detta var anledningen till min psykiska nedkurva de senaste dagarna. Troligen också huvudpunkten i min kommande höst/vinter depression om jag inte är försiktig.
the återkomst of fannen
Detn lite disktera, stickande kännslan som jag beskrev i fredags utvecklade sig till änn väldigt o diskret smärta på måndagen med svag feber och huvudvärk som kompanjoner. Det är inte förens man blir sjuk som man riktigt uppskattar bra hälsa. Idag gick jag ut för första gången på tre dagar och det var inte frivilligt. Vi hade inga ägg och jag hade redan bestämt mig för att baka, smöret var redan smält. och FAAAN vad kallt det var! det är ju vinter ffs.
Julmarsipanen står redan i butikerna.
Ja, det var min halvdåliga anledning till min bortavarighet de senaste dagarna.
Julmarsipanen står redan i butikerna.
Ja, det var min halvdåliga anledning till min bortavarighet de senaste dagarna.
PSL
Jag vann jag vann!
Idag damp en trevlig T-Shirt ned i brevlådan.
Wikipedia kicks ass!
Är det någon som vet vad PSL står för?
Idag damp en trevlig T-Shirt ned i brevlådan.
Wikipedia kicks ass!
Är det någon som vet vad PSL står för?
teater
Jag har märkt att jag inte skriver så mycket om det som händer i mitt, nu fjortonåriga liv (för jag fyllde ju år för två veckor sedan)
Det som håller liv i mig under mina mörkblåa dagar (som för övrigt till min lättnad kommer mer och mer sällan, även om man inte ska ta ut glädjen i förskott. Jag har ju trotts allt fem år kvar.) brukar oftast vara dansen (som är av det moderna slaget) och nu även Teatern.
Skolan ska sätta upp en pjäs. Gruppen består av frivilliga i 9an och 10an (då Norge har 10 årig obligatorisk skolgång, de räknar sexårs som ettan) Detta år har vi Hair i egen version. Idag hade vi audition. Våra lärare (en gråhårig man i sina bästa år som hade listettor i Norge för x antal år sedan med sitt band, och en ca 30 årig tjej som verkar ha spelat teater, mer eller mindre pofessionellt) satt, väldigt Idol-aktigt, bakom ett bord med några papper på.
Jag läste pappan ca 7 minuter in:
Det är inte det som är poängen.
Jag ska börja skryta nu så alla som inte vill läsa kan gå in på hanna fridéns finfina blogg istället.
Jag nämnde lite förbigående att jag gärna skulle vilja dansa också.
Så därför fick jag sitta i gången och vänta i två timmar tills alla grupperna hade läst sina scener och så gick jag in och shakade lite. Nej.
Nu kom jag av tråden.
Jag tror inte det var någon tråd.
Det som håller liv i mig under mina mörkblåa dagar (som för övrigt till min lättnad kommer mer och mer sällan, även om man inte ska ta ut glädjen i förskott. Jag har ju trotts allt fem år kvar.) brukar oftast vara dansen (som är av det moderna slaget) och nu även Teatern.
Skolan ska sätta upp en pjäs. Gruppen består av frivilliga i 9an och 10an (då Norge har 10 årig obligatorisk skolgång, de räknar sexårs som ettan) Detta år har vi Hair i egen version. Idag hade vi audition. Våra lärare (en gråhårig man i sina bästa år som hade listettor i Norge för x antal år sedan med sitt band, och en ca 30 årig tjej som verkar ha spelat teater, mer eller mindre pofessionellt) satt, väldigt Idol-aktigt, bakom ett bord med några papper på.
Jag läste pappan ca 7 minuter in:
Det är inte det som är poängen.
Jag ska börja skryta nu så alla som inte vill läsa kan gå in på hanna fridéns finfina blogg istället.
Jag nämnde lite förbigående att jag gärna skulle vilja dansa också.
Så därför fick jag sitta i gången och vänta i två timmar tills alla grupperna hade läst sina scener och så gick jag in och shakade lite. Nej.
Nu kom jag av tråden.
Jag tror inte det var någon tråd.