I brinnande vrede

Jag gillar att lyssna.

Nu börjar säkert de som känner mig protestera högljutt. Jag är ju blabbermajan av blabbermajor. Men jag gillar faktiskt att lyssna. Har märkts mer nu när jag har flyttat och inte fattat ett skit. Jag behöver inte vara med så mycket för att känna mig oensam. Det brukar räcka med att jag ser på och lyssnar. Folk tror säkert att jag är knäpp eller nåt. Speciellt vissa tror att jag är ledsen eller ännu värre, försöker fråga mig töntiga saker! Argh!  Och det brukar mest vara skit töntiga frågor som ”Vad vill du jobba med när nu blir vuxen” eller ”Saknar inte du din syster?” Jag vill döda folk bara av att läsa detta jag skrivit.

 

Är jag konstig om jag hatar alla då? För jag kan väl inte rå för att jag bokstavligt talat vill vrida nacken av dem.

  

Så för ert egen säkerhets skull:

Tvinga inte på mig såna puckade frågor om jag är ovanligt tyst.

Och fråga för Gudsskull inte om jag är arg/ledsen!

 

Är du ledsen? Du är så tyst. (VAF***N skit ner dig!)

Vad är det? (DET ÄR DU SOM IRRITERAR MIG SÅ IN I *********)

Dessa frågor kan ge dig en ovanligt tidig död.

 

(Självklart gäller detta inte alla, utan bara I-förhand puckade/irriterande människor.)

 


 
puss på er! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback