Skolsång à la fannen chapter deux

Efter fem dagar trodde jag att Haugerud hade lite halvfräckt ignorerat mitt felstavade e-mail.  Men sen blev jag utdragen av Socialläraren under franskalektionen. Hon var egentligen väldigt trevlig och ställde helt normala frågor om varför jag ville fly och så. Jag svarade hulkandes att jag var ensam och gillade eleverna.
För att göra en kort historia ännu kortare så ville hon att jag skulle tänka över det med mina päron över helgen och komma tillbaka på måndag.

Jag känner mig lite fånigt nöjd. Jag som annars är livrädd för folk jag inte känner har faktiskt klarat av det här helt själv med att ta kontakt. Det är en härlig kännsla, speciellt när det trycker ner den oro som växer i att jag inte har några som helt idikatorer om att det skulle bli en bajsplutt bättre där än på J Lindeberg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback